Grunden på manbyggnaden består av huggen natursten. På framsidan av huset är grunden ganska låg medan ena kortsidan har en ganska normalhög mur, baksidan och andra kortsidan har en ganska hög grund. Grunden är konstruerad delvis som en mullbänk och delvis som torpargrund, alltså en kombination av det tidiga 1800-talets grund och det sena 1800-talet. Golvbjälkarna är dock upphöjda från marken som det skall vara vid torpargrund. Bjälkarna ligger på stora stenar och har ingen förbindelse med timmerväggen eller grunden, utan ligger fritt. De golv jag har kunnat se har blindbotten och däremellan isolering (sågspån och lerklining i kammaren och den föraktade glasullen i salen). Grunden är också luftad genom några tegelrör som har stuckits in mellan stenarna i grunden. Allt detta tyder på en torpargrund. Det som gör det till en kombination av mullbänk är att det på insidan av stenarna ligger en relativt tjock jord- och torvvall som går enda upp till syllen och blindbotten. På vissa ställen går denna vall upp en bra bit på insidan av syllen.
Det finns olika läror när det gäller hur grunder, den ena säger en sak medan en annan säger en annan. Exempelvis när det gäller ventiler, en del hävdar att de skall vara öppna på sommaren för att få in varm luft, andra säger att de skall vara öppna på vintern för att få in torr luft, en tredje påstår att de skall vara delvis öppna på vintern och helt öppna på sommaren... och ja, vissa säger att inga ventiler skall användas över huvud taget. En mullbänk har tydligen iallafall inga ventiler men en torpargrund skall man kunna lufta, så jag står inför ett litet dilemma. Ska den här typen av kombinerad grund vara luftad eller icke luftad?
Det är svårt att hitta något svar på detta. Jag antar dock att det kan bli problem om luftningarna skulle muras igen eftersom det är ventilerat nu. Troligtvis har grunden varit ventilerad under lång tid och vad jag kan se så har detta inte skapat något problem. Bjälkarna är friska och det är torrt under själva byggnaden. Däremot är jordvallen som ligger bakom stenarna lite fuktig. Det är dock svårt att säga om det är för att betongen, som grunden är fogad med, har spruckit och låtit vatten komma in eller på grund av ventileringen. Eftersom den är fuktig så jag har påbörjat arbetet med att avlägsna jorden som ligger närmast syllen. Nu har jag tagit bort jorden så att det är fritt cirka åtta centimeter under syllen men det kanske bara skall vara en centimeters glipa istället, eller skall hela jordvallen tas bort? Jag vill ju inte ändra något som bidrar till det sämre (det kanske blir dragit utan jordvall) men jag vill ju inte att det på sikt uppstår problem (rutten syll).
Det som det här inlägget egentligen skulle handla om var att jag just nu håller på att knacka bort betongen som finns på grunden. Tidigare har jag tagit bort de bitar som varit lösa men nu har jag på allvar börjat knacka bort det som sitter fast. Grunden verkar ha lagats i omgångar med olika typer av betong och cement. Vid ett hörn verkar det till exempel använts blåbetong men på de mesta ställen verkar "vanlig" betong eller cement ha använts och kanske även kalkcementbruk. Det finns även kvar rester av kalkbruk på vissa ställen mellan stenarna men även över vissa stenar. Det kan hända att grunden tidigare har varit kalkad även utanpå stenarna. Någon gång har grunden även varit inklädd i ljusgul spritputs och efter det ljusgrå spritputs. Som tur är har det mycket av spritputsen redan fallit av eller blivit missfärgad (nästan stenfärgad, så man tänker inte så mycket på det). Den är himla svår att ta bort och om man knackar på den så blir det fula märken i stenarna.
 |
| Såhär såg en del av framsidan ut innan. Nästan hela grunden täckt av cement. För övrigt alldeles för hög marknivå. |
 |
| Del av ena kortsidan efter knackning. Är dock en betongklump kvar till vänster i bild. |
 |
| Ljusgrå spritputs, här relativt välbevarad. |
 |
| Rester av ljusgrå och gul spritputs. Som spritputsen ser ut i undre delen av bilden, så ser det mesta av den ut. |
.JPG)
.JPG)
