Hallen på övervåningens förvandling

Såhär såg hallen på övervåningen ut när vi först såg huset. Taket är troligtvis original, men tapeter, golv och räcke är från tidigt 1970-tal. Snickerierna likaså, även fast de är utförda i äldre stil. Dörren intill salen verkar inte heller vara original, även fast det ser så ut. När vi rev panel, tapet och träskivor i salen såg vi att det tidigare verkar ha suttit en dubbeldörr där.

Tapeten i hallen var uppsatt på en masonitskiva på de väggar som gränsar till ena långsidan och ena kortsidan, på de övriga sidorna var det en tjockare och mjukare skiva som var uppsatt på väggen. Jag rev bort lite av masonitskivan och upptäckte att det fanns en fasspontpanel under den. Troligtvis är den inte original, den är nog från tidigt 1900-tal. Bakom den finns inget, förutom timmerväggen då, så det blir nog så att vi sparar panelen, så blir det som en årsring för huset.

Jag blev sedan nyfiken på golvet. När jag lyfte lite på plastmattan, i en skarv, såg jag till min stora besvikelse att det bara fanns en spånskiva under. Det gjorde att jag trodde att det inte kunde finnas något intressant under denna, men jag hade fel. Jag började med att karva ett litet hål i den tjocka spånskivan. Efter mycket arbete kunde jag tillslut få upp ett större hål i den, så att jag kunde få in en kofot under och därmed få bort en lite större bit av skivan. Efter ett tag var nästan en hel spånskiva borta.

Plastmatta och spånskriva borta. Kvar är originalgolvet från 1800-talet. Det finns en del färgfläckar på det men dessa verkar gå att skrapa bort. Det funkar att skrapa försiktigt på golvet, det tar inte skada eftersom det är så hårt. Vid trappan är golvet skarvat med nya brädor, eftersom det tidigare har varit en annan trappa som kanske har gått upp på annat sätt än vad 1970-talstrappan gör. På väggen ovanför trappan hittade jag en dörr bakom tapet och skiva, en lönndörr. Mer om detta och fler bilder kommer senare!

Kammarens förvandling, tillbaka till 1800-talet

Här är två bilder på hur kammaren såg ut när vi fick huset. På den översta bilden ser man in till salen till höger och till vänster ser man köket. Kammaren är gissningsvis renoverad på 1980-talet. På golvet ligger en plastmatta och taket består av någon slags träfiberskiva som ska efterlikna ett brädtak. Längs taket sitter en modern hålkärlslist. Övriga lister i rummet är vanliga, släta "funkislister". Det syns inte på bilderna, men på insidan av dörrarna sitter det en masonitskiva över speglarna, så dörrarna ska bli så släta som möjligt. Handtagen på dörrarna är utbytta mot modernare, förut har det suttit kammarlås i dörrarna.

Bakom den gröna tapeten med struktur, fanns en ytterligare en grön tapet, men jag kunde inte hitta några fler tapeter bakom. Synd, tyckte jag. Sedan började jag göra ett hål i den tjocka spånskiva som tapeterna satt på och då fick jag en överraskning.

 Under spånskivan fanns det flera tapetlager, cirka tio stycken. Längst in är det lerklining och tidningar finns på vissa ställen, under den äldsta tapeten. Den gråaktiga med medaljongmönster verkar vara originaltapeten, sedan har det varit en väldigt mörk tapet med lila och gult mönster. När båda dessa har använts verkar det ha gått en bröstlist i fönsterbänkshöjd. Under denna verkar det ha suttit något tapetliknande, målat i samma färg som det har varit på dörrarna. När man sedan tapetserade om med den bruna storblommiga tapeten, tapetserade de med den över hela väggen, men listen verkar då ha varit kvar. Sedan så pappspänne man väggarna, någon gång, och då tog man även bort bröstlisten. Jag vill nog ha en bröstlist i det här rummet men hur den ska se ut vet jag inte än.

 En av 1800-talstapeterna.

Under plastmattan fanns en masonitskriva som underlag. Under den fanns ett gammalt trägolv! Tror inte att det är original dock, detta lär vara från början av 1900-talet eftersom det är ganska smala brädor. Tyvärr är det någon som har slipat det grovt och fult men tanken är att vi ska åtgärda det så att golvet går att använda igen.

Sedan blev jag nyfiken på taket. Som sagt var det något slags vitmålat träfibertak innan, man ser en bit av det längst i taket på bilden ovan. Under det fanns ett pappspännt tak, som från början hade varit målat gult, sedan vitt och sen grått. Även det lär vara från början av 1900-talet.

Under pappen fanns ett trätak som måste vara originaltaket. Här ser man de olika lagren av tak.

Trätaket är i mycket bra skick, förutom spikhål från det pappspännda och träfibertaket men det tänker man inte så mycket på och det är inget man kan göra något åt. Så det blir bara att måla taket med limfärg.

När jag rev bort skivorna som satt mot ytterväggarna, fanns det där en brädvägg bakom, dock är det inget som har använts som panel i rummet. Bakom den kunde man i alla fall se att den gamla taklisten satt kvar, en enkel snedställd bräda. Denna ska vi troligtvis återanvända och komplitera den med nya lister, på de väggarna där den gamla inte finns kvar.

 

 

Rivning av panel och tilläggsisolering

Detaljbild på det trekantiga fönstret som kom fram under locklistpanel, tilläggsisolering och ytterligare en panel; fasspontpanel, på baksidan.

Nu är nästan all 1970-tals locklistpanel borta på framsidan. Bakom den fanns det cirka 50 mm glasull, det mesta av den är också borta. Man kan se att timret är målat med Falu Rödfärg. Det lilla trekantiga fönstret fanns kvar under panelen.

Det här utsendet fick baksidan och ena kortsidan på 1970-talet.

Nu ser den kortsidan ut såhär. Locklistpanelen bortriven, tilläggsisoleringen, som här var tjockare än den på framsidan, är också borta. Bakom en bräda på denna sida stod åratlet 1972 och namnen på de personer som har renoverat huset. På denna sida är timmerväggen också lagad på flera ställen, främst under de gamla fönstrena som det troligtvis runnit vatten under.

På baksidan när vi tog bort den gamla panelen och glasullen, så såg vi att det fanns en gammal panel under, en fasspontpanel (troligtvis från 1934).  Vi låter den sitta kvar så länge, kanske går den att återanvända.

Husens historia

Det finns olika uppgifter om hur gammal manbyggnaden är. Mäklaren som sålde huset daterade det till 1860-tal, i boken Svenska Gods och Gårdar (utgiven 1940) står det 1873, i en inventering gjord 1982 står det runt 1870 och i fastighetstaxeringen står det 1909. 1909 lär inte alls stämma, dels eftersom huset med flyglarna finns med på en karta från 1907 och dels att detaljer i huset (som tex. dörrar, golv, tak, tapeter) tyder på att det är 1800-tal. Huset skulle enligt de förrförra ägarna ha byggts åt rallarna som jobbade med att bygga järnvägen som går genom samhället. De mindre bemedlade skulle ha bott i flyglarna och de som hade det bättre ställt skulle ha bott i det stora huset. Om detta stämmer så kan knappast byggnadsåret 1873 stämma heller, eftersom hela sträckan (Norra stambanan, som har slutstation ända borta i Krylbo) blev klar 1873. Så då är det mest troliga att huset är byggt i slutet av 1860-talet eller tidigt 1870-tal, dock finns det uppgifter som talar emot det med. På en karta från 1852 ligger det ett hus på samma plats som dagens byggnad. Detta kan ju såklart ha varit ett ännu äldre hus som blivit rivet men man vet aldrig. Något annat som också kan tala emot 1860-70-tal är; uppe på övervåningen i salen ligger det en stor järnplatta framför spisen. 1854 står det på den och initialerna P.P.S. Dock då finns det ingen människa, som överensstämmer med initialerna och kan kopplas ihop med årtalet och som har bott på gården, med i husförhörslängderna. Salen är totalrenoverad i början på 1980-talet och spisen likaså, så jag vet inte ens om järnplattan har med huset att göra. Men frågan är varför man skulle lägga in en järnplatta med årtal och initialer från någon helt annan gård?
I vilket fall som helst så är mangårdsbyggnaden i alla fall uppförd under 1800-talet.

Flyglarna då? Från början har det funnits två flyglar. Den som inte finns kvar idag ska, enligt inventeringen 1982, ha rivits runt 1925. Det kan mycket väl stämma, eftersom den finns med på en karta från 1907 men den finns inte med på flygbilderna från 1950-talet. Den andra flygeln, som står kvar, ska enligt Svenska Gods och Gårdar ha uppförts på 1840-talet men enligt mäklaren ska den vara från 1700-talet. Jag tycker att det är svårt att datera flygeln eftersom den har fått en genomgående renovering i början på 1980-talet. Det man däremot kan säga om den är att den vid något (eller några) tillfälle(n) är tillbyggd. Det rummet köket finns i är nog det äldsta rummet, kammaren och den lilla vinden ovanför är nog påbyggda vid ett senare tillfälle. Det kan man bland annat se på innertaken i rummen som ser helt olika ut, i det ena rummet är också taket lägre. På utsidan sitter en följare mellan rummen, vilket också tyder på att det är utbyggt. Förstugan på huset verkar vara helt nybyggd på 1980-talet, men den är snarlik den gamla förstugan. Den gamla förstugan var troligtvis byggd under 1800-talets andra hälft.
Det är i vilket fall som helt säkert att flygeln är äldre än mangårdsbyggnaden, då mycket tyder på detta, tex. består flygelns grund av obehandlade stenar medan det stora husets grund består av huggna stenar.

Det här är en bild från (troligtvis) tidigt 1900-tal. Det är samma bild som finns med  Svenska Gods och Gårdar men den här är inte beskuren och i bättre kvalitet. Man ser lite grann av de båda flyglarna med sina orientaliska-tempel-inspirerade förstugor, även det stora husets veranda är utformad med orientaliska bågar. Fasadbeklädnaden på stora huset kan vara fasspont eller lockpanel och troligtvis målad i Falu Rödfärg. Färgen på fönsterbågarna har från början varit gulockra, sedan brun, sedan grön och till sist vit. Det är lite oklart vilken färg de har på bilden. 

Detta är en bild från 1957 eller 1958. Här ser man att verandan har byggts om och byggnaden har fått ny panel, nu ser man inte längre det lilla trekantiga fönstret på långsidan. Huset panelades om 1934 och fick då en faluröd fasspontpanel. Troligtvis får det nya fönster också. Byggnaden har även genomgått invändiga renoveringar på 1930-1940-talen. Den lilla flygeln är troligtvis ganska oförändrad. Bakom det stora huset ser man brygghuset, som troligtvis är byggt 1937. Brygghuset är troligtvis, delvis, byggt av det gamla timret från den rivna flygeln, även en del dörrar och snickeridetaljer kan komma därifrån. 

Här är en bild från 1972. Huset ser ut att vara oförändrat exteriört sedan 1950-talet. Senare samma år kommer byggnaden att få en ny ytterpanel; locklist, och alla fönster kom att bytas ut. Efter hand görs det även invändiga renoveringar av samtliga rum.

Såhär såg huset ut när vi fick ta över det. Utvändigt har det som sagt fått ny panel, nya fönster med delvis nya placeringar, ny ytterdörr, ny trappa, tilläggsisolering och de fasta bänkarna på verandan är borttagna. Tanken är att vår renovering ska få huset att se ut som det gjorde innan 1970-talet.

Ytterligare en bild från senare tid. På kortsidan finns det nu bara två fönster (ett större och ett "vanligt") istället för sju fönster (fem "vanliga" och två små). Flygeln som renoverades på 1980-talet har bland annat fått ny panel, ny ytterdörr och nya fönster, fast fönsterna är i gammal stil. Det har byggts ett badrum i förstugan, därför är dörren inte längre centrerad. Även hörnpilastrarna och "kransgesimsen" är borttagen.

Hanbo´s tidiga historia

Troligtvis, första gången namnet "Hanbo" nämns i en skrift är 1670, då Hanbo, troligtvis, bara var ett torp eller en backstuga. Eric Hanson hette mannen som bebodde stugan. Eric Hanson var gift men hade vid den här tiden inga hemmavarande barn. Det kanske är så att gårdsnamnet kommer från Eric Hanson från början, eller kanske dennes fader som troligtvis bodde där innan.

I stugan har det sedan bott många olika människor, många har fötts och många har dött. Under vissa perioder under 1600-, 1700-talen, verkar det ha bott soldater och korpraler där: Månson, Pärsson Lustig, Mårthensson Glase och Michelsson Sollenberg hette några av dem i efternamn. Gamla soldaten Erik Månson, som var född 1647, var den som bodde där, åtminstone i början av 1700-talet. Han omskrivs som utfattig och gammal och dog 1725 i Hanbo. De senare soldaterna verkar ha haft det lite bättre, de var unga och arbetade som soldater. En av dem stred i Finland under flera år, och under den här tiden omnämns även Hanbo som ett torp. Under vissa tider har torpet brukats av Gillberga by, den by som Hanbo hör till, men ligger en bit ifrån.

Någon gång under 1700-talet verkar det ha tillkommit en gård vid namn Hanbo. Tidigare har det ju skrivits om backstuga och torp men nu verkar det finnas en gård vid namn "Hanbo" och ett torp, "Hanbo torp", backstugan omnämns inte mer. Under årens lopp har det bott många olika människor i husen, husbönder, hustrur, barn och för att inte tala om alla inhysta, drängar och pigor som kommit och gått. Ibland verkar Hanbo ha gått i arv till ett barn och ibland verkar det ha varit någon annan som övertagit efter föregångarens död. Oftast när bostaden gått i arv till något barn, är det till en gift dotter, alltså blir hennes man ägare till bostaden.
Det blir svårt att skriva om alla människor som bott på gården/torpet, men jag tänkte ta med några som kan vara intressanta att veta om. Det är spännande med hus som har en historia och allt blir mer levande när man tänker sig hur det kan ha varit under en viss tid, och människorna som har bott där, deras levnadsöden, kan säga mycket om husens och platsens historia.

I slutet av 1700-talet var ägaren en fördelsman vid namn Eric Ersson. Han hade fötts 1770 i Ösby i Vittinge. Det är möjligt att hans pappa var Eric Ersson född 1751, vilken var föregående ägare till Hanbo. År 1790 gifte sig Eric Ersson d. y. med Caisa Carlsdotter. Samma år hade de fått ett barn vid namn Christina som kallades för Stina. Tio år senare dör mamman, Caisa, av någon slags svullnad, bara 32 år gammal. Eric gifter om sig runt 1803. Den nya hustrun heter också Christina, är född 1780, och flyttar in till Hanbo från Kumla men är född i Frebrun, Sala. De hade det troligtvis ganska gott ställt då hustrun Christina gick klädd i siden enligt mantalslängderna. Eric använde troligtvis tobak och drack brännvin, så som man gjorde på den tiden.
På gården hade de 6 kor, 2 får, 2 getter och 1 häst. Till hästen hade de fem olika öppna åkvagnar. De hade också antingen en dräng eller en piga som hjälpte dem med arbetet på gården.
Eric och den nya frun får sitt första barn den 29:e maj 1803, Eric fick han heta, efter sin pappa. Föräldrarna verkar ha haft lite problem med Eric, då det står i källorna att han var sinnessvag och ofärdig. Han dör sedan, bara 16 år gammal, i lungsot.
Parets andra barn, Brita Lisa, föddes två år efter Eric. Även hon fick sluta livet alldeles för tidigt, då hon dog av ett brännsår(!) 8 månader gammal.
Det tredje barnet, Daniel, föddes 1806 men dog även han mycket tidigt. Han var knappt 3 månader då han av misstag blev kvävd av mamman i sängen. Troligtvis kunde det gå till så att mamman råkar lägga sig på sitt barn i sömnen och inte märker något, utmattad av dagens hårda arbete. Samma år som Daniel dog flyttar Erics första dotter Stina till Järlåsa.
Sönerna Peter, född 1808, Jan, född 1811 och Lars Olof, född 1813, verkar ha gått ett bättre öde till mötes än sina syskon, då de i alla fall överlever tills de flyttar hemifrån.
Eric och Christina får ytterligare barn, 1815 och 1817 föder Christina två söner till. Den yngste, Anders Gustaf, dör nästan 4 år gammal av slag. Det sista barnet som Christina föder, Carl, dör även det av att ha blivit kvävd i sängen, bara 2 månader gammal.
1816 hade Christinas mamma flyttat in på gården. Hon var ungefär 60 år gammal, medellös och hade blivit änka. Ett år senare dör hon av åldersbräcklighet.
1818, dör hustrun Christina, endast 38 år gammal. Orsaken var blodstörtning. Hennes kvarlevande äldsta barn är vid den tiden 10 år gammal och den yngsta är 5 år gammal. En mycket tragisk historia men det slutar inte där; någon gång under det tidiga 1800-talet dör deras dräng, Per, och pappan Eric dör, 1820, av vattusot och de tre kvarvarande sönerna får bo kvar ett tag hos den nya bonden som tar över efter Eric. Åtminstone sonen Lars Olof verkar på något sätt ägt en hemmandel i Hanbo, trots hans ringa ålder.

Såhär såg gården ut 1772, kanske såg den också ut såhär när Eric Ersson och hans familj brukade den. Det är möjligt att den lilla stugan är flygeln som står där idag. De andra byggnaderna finns troligtvis inte kvar, åtminstone inte på den exakta platsen, det är ju möjligt att de kan ha flyttats.

Den nya bonden, som troligtvis var släkt med Eric Ersson eller med hustrun Christina på ett eller annat sätt, hette Jan Jansson. Som sagt verkar sönerna fått bo kvar hos honom några år. Under perioder hade bonden utöver sönerna även en piga som hjälpte till på gården. Sonen Peter flyttade sedan därifrån. År 1826 kom han till Älvkarleby. Där bodde han med pigan Britta Larsdotter som kan ha varit en släkting. Jan flyttade också till Älvkarleby, fast ett år senare än hans bror. Lars Olof flyttade till Svabens verk i Alfta 1833.
Bonden Jan Jansson var född 1784 i Skyttstensnäs i Tibble (Skogs-Tibble) och hans hustru hette Elisabeth, kallades Lisa, Larsdotter. Hon var ett år yngre än honom och född i Näsbo i Vittinge. Hon dör också relativt tidigt, 43 år gammal går hon bort av tvinsot. Cirka ett år tidigare hade bonden anställt två nya pigor. Pigornas namn var Anna Andersdotter och Cathrina Larsdotter. Pigan Anna var född 1809 i Västerlövsta socken. Cathrina flyttar senare samma år som hustrun dör.
Exakt 9 månader efter hustruns död, föder den unga pigan, Anna, en son, Anders. I födelseboken finns det ingen uppgift om vem pappan är och sonen blir oäkta. Redan nu ser det ju rätt misstänkt ut, va? Men misstankarna, att Jan Jansson är pappan, stärks då han i juli 1836 gifter sig med pigan Anna. Lite mindre än tre månader senare föder hon sitt andra barn, Johannes, vilken Jan är far till. Några år senare flyttar hela familjen från Hanbo, då en ny bonde redan har tagit över driften av gården.

Nästa familj jag tänkte berätta om är timmermannen Johannes Larsson, som föddes den 2:a mars 1827 i Grimle i Vittinge. Han gick nästan alltid under namnet Johan istället för Johannes och istället för Larsson kallades han av någon anledning oftast för Johansson. Han köpte Hanbo någon gång på 1890-talet, av nämndemannen Anders Johan Ahlström, vilken hade ärvt den av sin fader. Vid den här tiden finns, helt säkert, dagens mangårdsbyggnad, flygel och lada. Johan Johansson hade, innan han flyttade till Hanbo, bott på en annan gård i närheten, Brunkebo Sörgård. År 1894 flyttade han in i Hanbo trots att han hade köpt gården tidigare. Hans hustru hette Anna Stina Skarf. Hon var också född i Vittinge men var två år yngre än sin man. Under åren 1855-1886 hade hon arbetat som barnmorska i socknen.
Johans syster Anna Stina, fick även hon bo i Hanbo. Hon flyttade dit med sin man, den före detta torparen, Per Jansson, från Spångbo i Vittinge.
På gården bodde även en jordbruksarbetare under en period; Erik Wilhelm Brandberg och hans hustru.
Systern Anna Stina dör i januari 1896, av lunginflammation. Några år senare dör hennes man av åldersbräcklighet. Hustrun Anna Stina dör även hon, av lunginflammation, 1901. Jordbruksarbetaren och dennes hustru flyttar 1903 och kvar blir Johan och hans son; Johan, som hade flyttat med föräldrarna till Hanbo, 1894, även fast han då var 31 år gammal.
Samma år som modern dött, flyttar en piga in, Selma Josefina Hallin. Hon föddes 1881 i Gillberga i Vittinge. Två år senare flyttar hon ut och arbetar då som piga på en annan gård. Därefter flyttar hon runt en hel del, tillslut hamnar hon i Uppsala där hon blir hushållerska. Johan Johansson d.ä. dör vid en ålder av 81 år, 1908. Ungefär ett halvår efter faderns död gifter sig sonen Johan med Selma. Troligtvis har de haft kontakt under de sex år hon varit borta. På gården har de hjälp av en anställd piga, som flyttar efter ungefär ett år och ersätts med en ny. Det var ju vanligt förr att pigorna bara jobbade som piga i ungefär ett år, tills de hittade en man att gifta sig med och flytta till en egen gård tillsammans med.
Selma föder sin första son den 20:e maj 1910. Han får namnet Johan Lennart. I augusti 1911 får han en syster, Anna Elisabeth, som kallades Anna. Sorgligt nog dör Johan Lennart i TBE i Sala (förmodligen på sjukhuset), nästan 5 år gammal. Två år senare sker nästa tragedi, Selma dör. Vid en ålder av 36 år, avlider hon i Uppsala på Akademiska sjukhuset. Dödsorsaken var organiskt hjärtfel och blodpropp i hjärnan. Det gör att det bara blir Johan, Anna och en piga kvar på gården.
I februari några år senare, 1921, råkar Johan ut för en hemsk olycka. Han kör eller åker med en häst och vagn på landsvägen, då något plötsligt händer som gör att hästen skenar iväg. Johan kastas av vagnen och slår i huvudet så att han får en fraktur och blödning från kraniet. Han dör troligtvis på en gång. Dottern, som då är 10 år gammal, är den enda i familjen som blivit kvar. Förmodligen får hon flytta till någon släkting och gården hamnar återigen i nya händer.

Här är bonden Johan Johansson, sonen Johan Lennart, dottern Anna Elisabeth och hustrun Selma Josefina Hallin framför (ev. bakom) mangårdsbyggnaden i Hanbo. Bilden borde vara tagen på sommaren, år 1913 eller 1914.