I stugan har det sedan bott många olika människor, många har fötts och många har dött. Under vissa perioder under 1600-, 1700-talen, verkar det ha bott soldater och korpraler där: Månson, Pärsson Lustig, Mårthensson Glase och Michelsson Sollenberg hette några av dem i efternamn. Gamla soldaten Erik Månson, som var född 1647, var den som bodde där, åtminstone i början av 1700-talet. Han omskrivs som utfattig och gammal och dog 1725 i Hanbo. De senare soldaterna verkar ha haft det lite bättre, de var unga och arbetade som soldater. En av dem stred i Finland under flera år, och under den här tiden omnämns även Hanbo som ett torp. Under vissa tider har torpet brukats av Gillberga by, den by som Hanbo hör till, men ligger en bit ifrån.
Någon gång under 1700-talet verkar det ha tillkommit en gård vid namn Hanbo. Tidigare har det ju skrivits om backstuga och torp men nu verkar det finnas en gård vid namn "Hanbo" och ett torp, "Hanbo torp", backstugan omnämns inte mer. Under årens lopp har det bott många olika människor i husen, husbönder, hustrur, barn och för att inte tala om alla inhysta, drängar och pigor som kommit och gått. Ibland verkar Hanbo ha gått i arv till ett barn och ibland verkar det ha varit någon annan som övertagit efter föregångarens död. Oftast när bostaden gått i arv till något barn, är det till en gift dotter, alltså blir hennes man ägare till bostaden.
Det blir svårt att skriva om alla människor som bott på gården/torpet, men jag tänkte ta med några som kan vara intressanta att veta om. Det är spännande med hus som har en historia och allt blir mer levande när man tänker sig hur det kan ha varit under en viss tid, och människorna som har bott där, deras levnadsöden, kan säga mycket om husens och platsens historia.
I slutet av 1700-talet var ägaren en fördelsman vid namn Eric Ersson. Han hade fötts 1770 i Ösby i Vittinge. Det är möjligt att hans pappa var Eric Ersson född 1751, vilken var föregående ägare till Hanbo. År 1790 gifte sig Eric Ersson d. y. med Caisa Carlsdotter. Samma år hade de fått ett barn vid namn Christina som kallades för Stina. Tio år senare dör mamman, Caisa, av någon slags svullnad, bara 32 år gammal. Eric gifter om sig runt 1803. Den nya hustrun heter också Christina, är född 1780, och flyttar in till Hanbo från Kumla men är född i Frebrun, Sala. De hade det troligtvis ganska gott ställt då hustrun Christina gick klädd i siden enligt mantalslängderna. Eric använde troligtvis tobak och drack brännvin, så som man gjorde på den tiden.
På gården hade de 6 kor, 2 får, 2 getter och 1 häst. Till hästen hade de fem olika öppna åkvagnar. De hade också antingen en dräng eller en piga som hjälpte dem med arbetet på gården.
Eric och den nya frun får sitt första barn den 29:e maj 1803, Eric fick han heta, efter sin pappa. Föräldrarna verkar ha haft lite problem med Eric, då det står i källorna att han var sinnessvag och ofärdig. Han dör sedan, bara 16 år gammal, i lungsot.
Parets andra barn, Brita Lisa, föddes två år efter Eric. Även hon fick sluta livet alldeles för tidigt, då hon dog av ett brännsår(!) 8 månader gammal.
Det tredje barnet, Daniel, föddes 1806 men dog även han mycket tidigt. Han var knappt 3 månader då han av misstag blev kvävd av mamman i sängen. Troligtvis kunde det gå till så att mamman råkar lägga sig på sitt barn i sömnen och inte märker något, utmattad av dagens hårda arbete. Samma år som Daniel dog flyttar Erics första dotter Stina till Järlåsa.
Sönerna Peter, född 1808, Jan, född 1811 och Lars Olof, född 1813, verkar ha gått ett bättre öde till mötes än sina syskon, då de i alla fall överlever tills de flyttar hemifrån.
Eric och Christina får ytterligare barn, 1815 och 1817 föder Christina två söner till. Den yngste, Anders Gustaf, dör nästan 4 år gammal av slag. Det sista barnet som Christina föder, Carl, dör även det av att ha blivit kvävd i sängen, bara 2 månader gammal.
1816 hade Christinas mamma flyttat in på gården. Hon var ungefär 60 år gammal, medellös och hade blivit änka. Ett år senare dör hon av åldersbräcklighet.
1818, dör hustrun Christina, endast 38 år gammal. Orsaken var blodstörtning. Hennes kvarlevande äldsta barn är vid den tiden 10 år gammal och den yngsta är 5 år gammal. En mycket tragisk historia men det slutar inte där; någon gång under det tidiga 1800-talet dör deras dräng, Per, och pappan Eric dör, 1820, av vattusot och de tre kvarvarande sönerna får bo kvar ett tag hos den nya bonden som tar över efter Eric. Åtminstone sonen Lars Olof verkar på något sätt ägt en hemmandel i Hanbo, trots hans ringa ålder.
Den nya bonden, som troligtvis var släkt med Eric Ersson eller med hustrun Christina på ett eller annat sätt, hette Jan Jansson. Som sagt verkar sönerna fått bo kvar hos honom några år. Under perioder hade bonden utöver sönerna även en piga som hjälpte till på gården. Sonen Peter flyttade sedan därifrån. År 1826 kom han till Älvkarleby. Där bodde han med pigan Britta Larsdotter som kan ha varit en släkting. Jan flyttade också till Älvkarleby, fast ett år senare än hans bror. Lars Olof flyttade till Svabens verk i Alfta 1833.
Bonden Jan Jansson var född 1784 i Skyttstensnäs i Tibble (Skogs-Tibble) och hans hustru hette Elisabeth, kallades Lisa, Larsdotter. Hon var ett år yngre än honom och född i Näsbo i Vittinge. Hon dör också relativt tidigt, 43 år gammal går hon bort av tvinsot. Cirka ett år tidigare hade bonden anställt två nya pigor. Pigornas namn var Anna Andersdotter och Cathrina Larsdotter. Pigan Anna var född 1809 i Västerlövsta socken. Cathrina flyttar senare samma år som hustrun dör.
Exakt 9 månader efter hustruns död, föder den unga pigan, Anna, en son, Anders. I födelseboken finns det ingen uppgift om vem pappan är och sonen blir oäkta. Redan nu ser det ju rätt misstänkt ut, va? Men misstankarna, att Jan Jansson är pappan, stärks då han i juli 1836 gifter sig med pigan Anna. Lite mindre än tre månader senare föder hon sitt andra barn, Johannes, vilken Jan är far till. Några år senare flyttar hela familjen från Hanbo, då en ny bonde redan har tagit över driften av gården.
Nästa familj jag tänkte berätta om är timmermannen Johannes Larsson, som föddes den 2:a mars 1827 i Grimle i Vittinge. Han gick nästan alltid under namnet Johan istället för Johannes och istället för Larsson kallades han av någon anledning oftast för Johansson. Han köpte Hanbo någon gång på 1890-talet, av nämndemannen Anders Johan Ahlström, vilken hade ärvt den av sin fader. Vid den här tiden finns, helt säkert, dagens mangårdsbyggnad, flygel och lada. Johan Johansson hade, innan han flyttade till Hanbo, bott på en annan gård i närheten, Brunkebo Sörgård. År 1894 flyttade han in i Hanbo trots att han hade köpt gården tidigare. Hans hustru hette Anna Stina Skarf. Hon var också född i Vittinge men var två år yngre än sin man. Under åren 1855-1886 hade hon arbetat som barnmorska i socknen.
Johans syster Anna Stina, fick även hon bo i Hanbo. Hon flyttade dit med sin man, den före detta torparen, Per Jansson, från Spångbo i Vittinge.
På gården bodde även en jordbruksarbetare under en period; Erik Wilhelm Brandberg och hans hustru.
Systern Anna Stina dör i januari 1896, av lunginflammation. Några år senare dör hennes man av åldersbräcklighet. Hustrun Anna Stina dör även hon, av lunginflammation, 1901. Jordbruksarbetaren och dennes hustru flyttar 1903 och kvar blir Johan och hans son; Johan, som hade flyttat med föräldrarna till Hanbo, 1894, även fast han då var 31 år gammal.
Samma år som modern dött, flyttar en piga in, Selma Josefina Hallin. Hon föddes 1881 i Gillberga i Vittinge. Två år senare flyttar hon ut och arbetar då som piga på en annan gård. Därefter flyttar hon runt en hel del, tillslut hamnar hon i Uppsala där hon blir hushållerska. Johan Johansson d.ä. dör vid en ålder av 81 år, 1908. Ungefär ett halvår efter faderns död gifter sig sonen Johan med Selma. Troligtvis har de haft kontakt under de sex år hon varit borta. På gården har de hjälp av en anställd piga, som flyttar efter ungefär ett år och ersätts med en ny. Det var ju vanligt förr att pigorna bara jobbade som piga i ungefär ett år, tills de hittade en man att gifta sig med och flytta till en egen gård tillsammans med.
Selma föder sin första son den 20:e maj 1910. Han får namnet Johan Lennart. I augusti 1911 får han en syster, Anna Elisabeth, som kallades Anna. Sorgligt nog dör Johan Lennart i TBE i Sala (förmodligen på sjukhuset), nästan 5 år gammal. Två år senare sker nästa tragedi, Selma dör. Vid en ålder av 36 år, avlider hon i Uppsala på Akademiska sjukhuset. Dödsorsaken var organiskt hjärtfel och blodpropp i hjärnan. Det gör att det bara blir Johan, Anna och en piga kvar på gården.
I februari några år senare, 1921, råkar Johan ut för en hemsk olycka. Han kör eller åker med en häst och vagn på landsvägen, då något plötsligt händer som gör att hästen skenar iväg. Johan kastas av vagnen och slår i huvudet så att han får en fraktur och blödning från kraniet. Han dör troligtvis på en gång. Dottern, som då är 10 år gammal, är den enda i familjen som blivit kvar. Förmodligen får hon flytta till någon släkting och gården hamnar återigen i nya händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar